Trots att jag har hållt på med tarotkort i över 15 år nu och för tillfället äger 10+ tarotlekar så har jag inte ägt en enda orakellek. Jag vet inte varför det är så egentligen. Kanske är det för att jag har kännt mig trygg i det faktum att det faktiskt finns ett system och tanke bakom uppbyggnaden av en tarotlek. Så skulle min intuition tok-krascha så har jag alltid något att falla tillbaka på. Med orakellekar så har jag inte det. Det är 100 % Intuition. Vilket skrämmer livet ur mig om jag skall vara ärlig. Men Froud’s Faeries ORacle har lockat och kallat på mig så länge nu att jag till sist gav upp och föll för frestelsen.
Det har jag inte ångrat ett enda ögonblick! Korten har varit väldigt lätta att tolka och även om jag kännt närvaro av småfolket tidigare (Ja, jag hör till en av de som tror på älvor) så har FFO förstärkt den här signalen ännu mera. Till en början med så drar jag ett kort om dagen nu när jag håller på att lära känna leken. Och varje dag har den gett mig meddelande som verkligen har höjt mig och mina vibrationer flera snäpp varje dag. Som dagens kort:
Kortets namn är ”Undressing a Salad” Vilket jag tycker är fantastiskt roligt namn. I grund och botten handlar det om de älvor och de av oss som försöker balansera upp livet och våra energier hela, hela tiden. Det är bara att inse att ju fler bollar i luften desto större chans att de allihopa kommer att ramla ner på marken. Men de älvor som desperat jonglerar dessa bollar: Skuld och Sorg vägrar att ge upp och ser inte att ibland är mindre bra. Det finns flera andra småfolk som visar hur omöjligt det faktiskt är att ha koll på allt samtidigt eftersom deras ögon verkligen går i kors för att hålla kontroll över alla ljussfärer. Om inget annat så sliter det ut våra vingar. Vad har det här då med mitt liv idag att göra? Jo, jag är älvan som försöker balansera hur mycket som helst samtidigt: Jag skall städa, motionera, laga mat, hålla på med tarot, titta på film, leka med min son och så vidare. Min senaste taktik har varit att göra smått av varje små stunder. VIlket resulterat i att inget någonsin blir färdigt. Och jag känner skuld för det och ekorrhjulet snurrar runt, runt. Jag får verkligen ingetting gjort och de sista dagarna har jag kännt hur mitt medvetande har varit lika splittrat som vätemolekyler i vakkuum… Jag måste se till att slutföra det jag påbörja för att kunna få struktur på mitt liv och dessutom kunna känna tillfredsställelse över att äntligen vara färdig!


















