Universum måste tycka att jag har fått förutom halsfluss tillräckligt perspektiv på både 2009 och 2010 för att våga slänga in ett hovkort bland mina dagliga kort sådär! Skall jag se det som något bra`? Jo men! Jag gör det! För jag vet att jag är redo för det!

Vem är då denna konung som hälsar på idag och vill föra ett budskap från andarna? Enligt Gaian Tarot så här hon en Elder och påminner oss om länken mellan vår värld och andarnas värld hon ber inte utan snarare kräver att det är dags at öppna upp mera mot det vi inte ser. King of spears kräver också att vi skall ta tag i våra liv utan misstro eller ambivalens. Vi skall vara Elden inom oss som vi nyss upptäckt. Det här är verkligen ett kort vars energier jag skall anamma om jag verkligen vill marknadsföra mig själv. Dock bör jag bli för dominant och ignorant. Lämpligt idag för att det är Nyårsafton och det här krotet handlar om att sätta mål och ha visioner för det nya året.

2 of Shields kallar mig tillbaka till verkligheten och ber mig att se över min balans och flexibilitet inför 2010. Och det är då för sant. Jag brukar ha svårt att fokusera min passion, energi och dedikation på mer än en sak åt gången. så jag släpper det som jag är minst intresserad. Vilket är delvis rätt såklart. Fungerar det inte eller intresset inte finns där så… Samtidigt som jag inte bör släppa taget helt och hållet såklart. Påminner mig om korten jag drog i måndags10 of Pentacles. Jag behöver hitta en form av system som tillåter mig att göra små saker varje dag!

I min tidigare blogpost så hittade jag tillbaka till min passion och dete som verkligen finns i mitt hjärta. Jag kom ihåg igen att jag älskar att göra allra mest är ju just att få arbeta med mina tarotkort. Att kunna få ge sig iväg på det där detektivarbetet som det faktiskt innebär att sammanfoga klientens fråga – kortposition – draget kort. Det tillsammans med den där underbara känslan av att faktiskt hjälpa andra människor finna sin väg. Fantastigast (jag vet att det inte är ett ord, men…) vore det att faktiskt kunna få göra just detta som jag älskar mest som heltidssysselsättning. Det finns en filosofi  här bakom vet ni: Ju fler jag hjälper, desto fler kan jag hjälpa! Fast tills jag fått igång saker och ting ordentligt så vill jag inte behöva avstå från mitt tarot-pusslande.Passion är färskvara och måste underhållas!

Därför har jag bestämt mig för att jag skall i verkligt kontrollerade former återgå till mina gratis-läggningar igen! Är detta något som du är intresserad av så håll utkik här!

I sitt senaste nyhetsbrev så skriver Elizabeth Genco Purvis om nyårslöften inför 2010. Eller rättare sagt – nyårsvanor. Löften blir bara så svåra att hålla det vet vi ju alla. Den första av vanor som hon nämner var:

Hitta tillbaka till din passion! Vad vi än gör, eller vill göra så är det med största anledning för att vi VILL göra det och BRINNER för det. Det finns en anledning bakom det hela! För de flesta av oss är det bara en dröm för oss att kunna få arbeta med det vi älskar. Men 2010 skall för mig bli det år som gör att jag faktiskt kan göra båda. Dagens kort bekräftar faktiskt detta (återigen vadå synkronisitet?!). Judgement (som även kallas för Återfödelse, eller Awakening) kallar på mig och säger till mig att det nu är tid för mig att lyssna på mitt inre kall. Det är nu eller aldrig! Att söka mitt hjärtas önskan, att leva mitt hjärtas önskan är och bör vara min pilgrimsfärd!

Nu blir jag nyfiken – vilka är DINA nyårsvanor inför 2010?

Det skulle ju vara lätt att tro att jag bara hittar på de här korten. Att jag sitter och bläddrar igenom och medvetet VÄLJER vilka kort jag skall posta här. Men jag svär! Det här är kort som jag faktiskt har dragit med baksidan upp. Säg synkronicitet någon?

2 of Wands för mig handlar om att våga språnget. Att stå vid en tröskel. Kanske till och med har olika val. Att jag faktiskt vågar ta språnget. Jag vet inte hur det slutar ännu, det ligger i 3 of Wands att berätta. Men som ett av mina favorit uttryck säger:

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”

I 4 of Pentacles så ser jag dock den begränsande och tillbakahållande faktorn. Självklart skall jag våga språnget, utan förändring stananr livet. Men samtidigt måste jag vara försiktig med så att det inte kostar mer än det smakar. Det har ingetting med pengar att göra utan att jag måste skapa en fast grund för min entreprenad. Det kan bara jag lösa – inte pengar!

10 of Pentacles drog jag visserligen igår men jag känner en sådan stark knuff framåt att jag inte tror annat än att det går bäst att skriva om det här.

Traditionella nyckelord kopplat till 10 of Pentacles är ”Tradition, Materiell överflöd och Permanent”. Hela svitens materiella, påtagliga och fysiska överflöd finns i mina händer. Men 10 visar på en cirkel som är sluten och att ett nytt varv skall påbörjas. Därför kan det handla om något som får dig att känna dig finasiellt eller materiellt säker en lååååång period. Ett inköpt hus. En fast anställning eller varför inte, en lottovinst. Det trygga hemmet. Vad vi ger till nästa generation. På ett forum så läste jag uttrycket: ”old money” alltså pengar som faktiskt är där för att vara. Då fick jag insikten att kortet kanske ville säga mig att det är dags att skapa mig för mig själv som ger en mer kontinuerlig inkomstkälla. Alltså, när jag tittar på mina tankar så behöver jag fundera på om de bara kan ge ett tillfälligt uppsving eller om det är något som kan ge en mer permanent inkomst (gärna med så lite arbete som möjligt).

7 of Pentacles stärker detta eftersom detta handlar om att planera och analysera praktiskt inför framtiden. Vilka planer och projekt kommer att kunna fungera? Måste jag uppfinna hjulet en gång till? Men påminner mig även att det inte finns någon genväg. Det finns inga snabba lösningar till att bli rik. Bara hårt arbete och jävla anamma.

Vilket leder mig till 3e kortet 5 of Rods. Som iofs skorrar lite illa med jordens lugna permanenta element. Jag tycker inte om att behöva sätta ner foten, vare sig för mig själv eller andra. För det innebär ju hemska tanke att jag måste ta ansvar för min egen framgång och lycka. Men 5 of Rods visar på just detta. Det är dags att dedikera mig, att röra upp balansen lite i min karriär och faktiskt ta fram lite: ”Nä, nu j_lar!!!”

Mitt stora fokus just nu (och gud vad jag önskar att jag hade ngn att bolla med!) är att försöka transformera det jag gör med mina tarotkort (Svarar på frågor) till ngt påtagligt och ngt som kan kallas för resultat. Hmmm, svår nöt att knäcka eftersom det inte finns ngn garanti inom tarot och jag än så länge inte coachar utan mer vägleder!).

Lite överallt så har jag läst kring saker som kan kopplas till det där besvärliga som kallas PERSONLIGT ANSVAR.

På passagen har det varit en debatt om förföljelse. Jag kan förstå att op kan tycka att detta är mycket obehagligt. Men det väcker ändå ett par tankar hos mig. 1) Hos oss som Tarot Vägledare (spåfolk också antar jag) så finns det enormt ansvar gentemot våra klienter. Det finns helt enkelt vissa saker som vi inte bör berätta om för våra klienteeer. Vissa saker är universiellt och brukar vara  giltigt för de flesta av oss i samma branch: Vi pratar inte eller tittar i korten om döden (hur, var, när) eller om sjukdomar. Egentligen inte om saker som det finns andra (läkare, jurister och ekonomer etc ) som är större experter inom än mig. Sedan är det lite mer vagt om andra gråzoner och oftast är det upp till dig själv hur du väljer. För mig är det en no-no att fråga om vad andra anser om dig, eftersom jag anser att det är som att tjuvläsa en dagbok t. ex. Men det jag insåg i den här debatten var att det är extra viktigt att påpeka det här om och om igen för klienten.  Vara extra övertydliga. Inte för att dumförklara klienten utan för att de har vänt sig till oss för att vi är experterna inom vårt område. Då vill de inte behöva vara pålästa själva! Så personligt ansvar nummer 1: Att vara en ledare som visar vägen och som hela tiden guidar till bra ställda frågor.

Insikt nummer 2 jag fick när jag läste det där inlägget var att vi som jobbar med tarot och liknande saker alltid (oavsett om vi tar betalt eller ej) verkar ha en tendens av att vara martyrer. Vi vill så hjärtans gärna försöka hjälpa så många som möjligt. Alla, faktiskt om vi bara kunde! Men det är varken särskilt snällt mot oss själva eller mot de vi hjälper. Dels så bränner vi ut oss och vem skall då hjälpa (oss)? och dels så om vi inte är en match för den som verkligen söker ja då kanske vi till och med hindrar dem från att hitta den hjälp eller de svar som h*n behöver! Så personligt ansvar nummer 2: Att acceptera och aktivt arbeta med att finna den gyllene medelvägen när det gäller vem och vad du svarar kring.

Det sista som jag nådde insikt kring under veckan var det där med hur vi agerar när saker och ting inte riktigt går som vi har tänkt oss. Det är väldigt lätt att då skylla ifrån sig på andra eller annat för våra egna misslykanden. Det måste vara tarotkorten som hade fel (eller att hon ljög) för inte kan det vara så att min stora kärlek faktiskt har gått vidare med mitt liv, så att jag också måste gå vidare med mitt? Samma sak gäller om vi t. ex skulle köpa någon form av utbildning/kurs/vara, Får vi inte på direkten exakt det resultat vi förväntat oss eller önskat ja då är det produkten/tjänstens fel. Inte kan det vara så att problemet ligger hos oss och att vi inte har varit villiga att göra de förändringar som krävts av oss? Personligt ansvar nummer 3: När något inte går som vi tänkt det – ta reda på vilket ansvar som vi har själva i det!

Min vän RavenLady beskrev följande läggning(ursprung Tarot for all Seasons av Christine Jette) i sin blog:

Midvinterljus

…1…

2….3

5…4

..6..

1. Återvändande hopp
2. Hjärtats önskan
3. Den innersta visionen
4. Balanserande faktor
5. Välviljan mot andra
6. Råd

För mig var det här en oerhört kraftfull läggning som påminde mig om hur fantastiskt starkt verktyg tarot verkligen kan vara! Läggningen drog mig från en mörk plats av tvivel, frustration och håglöshet.

1. 8 of Shields
2. The Lovers (6)
3. The Star (17)
4. 8 of Cups
5. Ace of Cups
6. Cernunnos (16)

Det som slår mig allra först är mängden positiva kort. Typ alla. Även cernunnos (The Devil) eftersom detta kort aldrig har varit särskilt skrämmande för mig. Nummer tv som slår mig är mängden kort från Stora Arkanan (3 av 6). Det måste innebära att 2010 för mig mycket personlig och inre utveckling! Spännande! Det sista jag uppmärksammade när jag skrev ner var mängden åttor (8) som förekom i läggningen. Beroende på hur jag räknar så hittar jag 3 eller till och med 4 olika åttor: 8 of Shields, 8 of Cups , The Star (1+7=8) och  om jag lägger ihop Ace of Cups med Cernunnos (Som är 1+(1+6) =8) så blir det också 8! 8 för mig, då tänker jag instinktivt på transformation och inre kraft. Efter 7 och dess prövningar, men innan att cirkeln sluts vid 9 så är det dags för en sista granskning. Vad skall jag fördjupa mig i och vad behöver förändras?

I 8 of Shields ser jag ett återvändande hopp om att återigen kunna tillåta mig själv att fördjupa mig i det jag älskar mest: Min familj och tarot! Kortet talar om att börja från grunden och att vara noga med detaljer. Jag längtar verkligen efter at få denna möjlighet att helt gå in i ett enda ämne! The Lovers (6) visar också på min önskan att fördjupa mina relationer och både ge och ta kärlek. Kanske till och med skapa nya relationer. Det handlar även om att jag både vill och vågar gå min egen väg och sikta in mig på det jag själv tro på och som finns i mitt hjärta. Tredje kortet the Star (17) handlar inte så mycket om VAD som om ATT jag kommer finna inspiration att vidareutveckla min vision om mitt framtida liv och företagande. Samtidigt som jag kan vara hoppet för många. Ace of Cups, eller Kärlekens element är det som kan få mitt liv i balans igen. Alltså, jag har befunnit mig i en plats av frustration och inre kaos just för att jag saknat en kontakt med min intuition. Men det finns helt enkelt inte någon genväg att gå. Vill jag nå intuition, kärlek och relationer ja då måste jag helt enkelt leva som jag hade allt detta kring mig. Övning och övning ni vet. Allt det där med meditationer, grundning och medvetenhetsövningar…. EDIT: Märkte att jag tolkat för fel position. Men det jag skrev stämmer så väl så jag låter det vara kvar! 8 of Cups är min ”riktiga” balanserande faktor. För mig handlar det om att gå vidare. Nå djupare. Det stämmer väldigt väl. För en av de stora frustrationerna (och som även dök upp i första kortet) var att jag har just känt en avsaknad av djup. Detta har gjort att jag kännt mig energilös och utan ork. Det är egentligen inte några stora saker jag behöver lämna utan många små saker.  Och viktigast av allt: Konsekvens och ihärdighet! Att ge villkorslöst är det som jag tror Ace of Cups handlar om i sin riktiga position egentligen. Utan krav om att få något tillbaka eller baktankar! Cernunnos (16) är det rådgivande kortet och jag har ju redan kopplat samman det med Ace of Cups. Många kopplar detta kort (som i ursprungligt skick kallas för the Devil) med hopplöshet, synd och ignorans. Väldigt negativa vibbar alltså. För mig är det inte så. För mig är detta kort en indikation på ett behov av att söka sig mot det ursprungliga och totalt frigjorda inom oss själva. Det finns en ingrodd rädsla inom oss av att tappa kontrollen och att inte längre kunna styra över oss själva. Därför håller vi oss hårt bundna och i schack. Alltså, det här är så fruktansvärt svårt att sätta i ord. Men det här kortet symboliserar å ena sidan  det begränsande i att hela tiden vara öppen för omgivningens åsikter och påstående och å andra sidan modet att faktiskt vara helt sann mot sig själv. Att vara så modig att jag vågar se djupt inom mig själv och inte vända bort blicken om jag finner något jag inte gillar. Kort råd: Att släppa kontrollen och våga vara mig själv. Jag återkommer senare med något konkret som jag kan göra för att kunna genomföra detta!

Den senaste veckan har jag tittat på en ny favoritserie hos mig: Glee! I korthet så handlar det om en grupp missanpassade highschool-studenter  som hittar varandra och sig själva i en ”skolkör (med mycket dans också).  I senaste avsnittet så hittade jag en hel del platityder som jag insåg passar väldigt bra in för mig som vägledare i tarot.

• En lärare kan ge sina elever svaren. Men en riktigt bra lärare talar om för sina elever var och hur h*n kan hitta svaren och knuffar sedan eleven i rätt riktning! Det är så  jag vill se mig själv som tarot coach. Jag är ingen spåkärring som talar om för dig exakt hur din framtid kommer att vara eller bli. Istället så hoppas jag att jag att jag kan ge dig verktygen du behöver för att själv kunna lösa dina problem. Inte bara en gång, utan ALLA gånger.  Detta är lite läskigt och svårt för många för vi är inte vana vid att vi har egen vilja och är vår egen lyckas smed!
• Det är inte alltid du får höra vad du vill höra, men om du vågar så kan du få höra vad du BEHÖVER få veta! Detta är sammanlänkattätt med vad jag skrev ovan. Jag vägleder, jag spår inte! Många söker kortens hjälp  att de vill få bekräftelse på det de redan vet. Det är i sig helt OK, tarot kan vara ett nyttigt verktyg för att stödja tillväxt hos individen. Dock blir det problem när (desperata) människor vänder sig till oss och vi inte kan tala om för dem det de vill höra. Då blir det ofta vi som får höra att vi har fel. Tyvärr med resultat att vi tvivlar vår förmåga. Ett av de större etiska problemen som jag möter ofta är att jag ser saker i korten och jag har personliga åsikter om detta. Men detta är något som jag ALDRIG någonsin får vidarebefodra till min klient! Never EVER! Visst, självklart – jag skall berätta vad korten leder mig. Men jag måste vara NEUTRAL och inte komma med personliga bedömningar!

Seger och framgång. Det är detta som det här kortet symboliserar för mig idag. Att rida sina demoner och komma segrande ur striden. Det första jag tänkte på var att jag ”tänkte ner” mig tyvärr. ”Hur skall JAG kunna segra idag?” Lilla jag, lilla obetydliga jag? Fast sedan så ombetonade jag frågan för mig själv: ”HUR skall jag kunna segra idag?” . Vilket ledde till en ytterligare fråga: ”Vad innebär det att segra? Vad är en seger?” Och jag insåg att en seger och att vina inte alltid handlar om att göra stordåd och fantastiska insatser. Ibland kan det vara de små sakerna, som att utmana sig själv att våga tänja på gränserna. Varje gång vi gör det och inser att det inte innebar döden av att försöka. Blir vi lite starkare, lite större, lite stoltare. DET är bland den största vinsten av alla!

Min utmaning idag var väldigt läskig. Jag har sedan mina yngre tonår varit darrande rädd för att prata med folk i telefon. Speciellt när det gäller 2 saker: 1)Saker som betyder mycket för mig 2) Tillfällen då folk behöver ta ställning (ja eller nej till ett erbjudande t. ex). Fram tills nu har jag gömt mig bakom att skriva brev och/eller e-post till folk. Det har varit ”safe” och jag har inte behövt möta eventuellt nederlag öga mot öga. Jag insåg idag att om jag verkligen, VERKLIGEN vill lyckas med min dröm så måste jag också våga börja prata med folk på telefon. Framför allt eftersom att bygga upp en kundkrets handlar till största delen om att bygga upp ett förtroende. Och är det inte så att både du och jag hellre köper något (tjänst eller vara) av någon som vi faktiskt åtminstone har hört rösten på?

Så idag tog jag första steget och lyfte luren – och insåg att det handlar faktiskt inte om mig. Utan om vad jag kan jag göra för mina människor! Idag har jag vunnit en liten seger och känner mig verkligt stolt över mig själv! Ett äkta 6 of Wands ögonblick alltså!

EDIT: Fick ett alldeles klockrent bevis på att igenkännande säljer! Det ringde på dörren. Utanför stod en kille jag väldigt väl kände igen. Det visade sig att det var pappan till en av min sons kompisar på dagis. Han var ute i säljande ärende. Nu var hans produkt väldigt självsäljande i sig. Och jag kunde genomskåda de flesta av hans säljande knep. Men det faktum att jag faktiskt visste mycket väl vem han var gjorde faktiskt att jag sänkte garden väldigt mycket. Tillit säljer!

Jag gillar den där tanken på synkonisitet, verkligen det gör jag. Men ibland blir det bara fånigt. För några dagar sedan så skrev jag en post om det där med att värdera sig själv så högt det bara gå som tarotvägledare och coach (och alla andra inom den metafysiska branchen). En sak som jag bara nämnde där då, men som faktiskt snurrade i skallen hela dagen och dagen därefter var att: ”Du kan inte ge till folk om din kopp är tom” . Alltså att vi som jobbar som  coach och vägledare, vi måste också kunna få tillbaka för det vi gör. På ett eller annat sätt. Inte alltid pengar.

Så läste jag senaste inlägget av Kendall Summerhawk och där skrev hon: Du kan inte hälla mer i en kopp som redan är full”

Det kan ju verka paradoxalt det där. Skall vi tömma eller fylla på egentligen. Men båda har verkligen valida punkter, som egentligen går väldigt väl hand i hand.

För att växa så måste göra plats för tillväxt. Finns det inte plats (Koppen är redan full) så måste vi hälla ut det som inte fungerar. För min del så innebär det framför allt att jag måste ge upp den gren som visserligen har gett mig mest inkomst, men till en alltför emotionell, och engagemangsmässigt kostnad. Det känns som om denna del har varit lika mycket min som mina kunders livlina på ett sätt. ”Jag gör det här bara tills jag kommer på fötter med mitt andra gig” liksom.

Problemet eller lösningen här är att jag då måste fylla detta tomrum med något. Och HJÄLP! Jag måste kanske faktiskt bli allvarlig med det här och dessutom tänja på gränserna lite för vad jag tycker är bekvämt. För bekvämt=att ha det som jag ha det nu. Tänja på gränserna=Förändring till det bättre!