Vaknade med en olustig känsla i magen. På engelska skulle jag vilja använda uttrycket ”Iffy” om n vet vad jag menar. Något är fel, men ingen vet vad. Visst jag hade drömt en olustig dröm under natten, som slingrade sig kvar. Men jag kunde ändå inte förstå min olustkänsla. Jag hade ju i princip varit så i gasen och lycklig igår när jag gick och lade mig. Så jag vände mig till korten och frågade vad som var på tok.

1. Problem
2. Lösning
3. Utfall

Först tyckte jag att det var lite märkliga kort. Men under dagens gång så har jag lyckats bena ut det hela.

10 of Cups Domestic problems (Trubbel i pradiset) var det absolut första jag tänkte på. Och även om jag och sambon har en bra relation så hände en sak (för privat för att diskutera här)  som nog störde mig mer än jag vill erkänna. Började tänka på en sak jag hörde på webradio igår: Att det är viktigt att komma ihåg hur tätt knutna Body-Mind-Spirit är. De hör ihop och påverkar alltid varandra! Min kroppsliga känsla av otillräcklighet spred ut sig till hur jag tänker, men även mitt andliga jag utan att ja märkte det. Vilket bidrog till halva iffy-känslan. Andra halvan förstod jag så småningom vara kopplat till att när jag gick och lade mig igår full av nya ideer så hde jag någon vag dröm om att jag skulle kunna göra dem ofta, med stor passion och att alla skulle älska det på en gång. Insåg sedan att det inte är troligt att jag kommer kunna göra allt samtidigt och framför allt så är de inte guldet vid slutet av regnbågen pga avstånd och lokalhyra. Jag kommer helt enkelt energimässigt att slita ut mig för ingenting.

5 of Air Fem handlar om förändring (frivillig eller påtvingad) och luft om tankemönster och problemlösning. Till viss del smärta också. Oavsett orsaken till iffy så behöver jag förändra mitt sätt att tänka, lösa problem eller hur jag möter smärta (av nederlag eller brustna drömmar). Till exempel så måste jag förändra mitt tänk i hur jag angriper nya möjligheter till inkomstkällor. Jag har sett dem som: ”Hur mycket kan JAG tjäna på att hjälpa andra?” Istället måste jag vända på det: ”Hur kan jag tjäna ANDRA genom den här krusen/paketet/lösningen (och eventuellt tjäna pengar på det)? Låter enkelt, men jag har insett och erkänt för mig själv att det är ett STORT tankeskift som krävs där för mig. Framför allt eftersom jag är så desperat och vantrivs på mitt andra jobb.

The Hanged man (12) Om jag skiftar mitt tankesätt så kommer jag att få en helt annan syn på tillvaron och dessutom känna frid. Förhoppningsvis inte så jagad heller. Det här kortet har jag sedan en tid tillbaka även förknippat med ”Surrender”. Alltså att överlämna sig. Just nu är jag så uppstissad och uppe i min egen ångest och kaos att jag inte känner att jag kan stanna upp, lyssna inåt, låta mig falla och lita på att något eller någon kommer att ta emot mig…

Idag gjorde jag en av mina favoritläggningar från TarotDame:

1. Något att tänka på
2. Något att göra
3. Något att älska

Min fokus var på Healing. Hur kan jag heala mig själv, andra och resten av världen?

• 3 of Shields. Jag använde mig visserligen av Legend, men eftersom jag längtar efter min Gaian Tarot så var det dessa kort som jag hade för näthinnan. Detta kort illustrerar tre kvinnor som sitter tillsammans och tillverkar salvor, örtteer och tinkturer. De arbetar tillsammans mot sitt mål. Z Budapest sa för övrigt uttrycket att detta kort betyder: ”Att gå samman för att bygga Gudinnans Hus”. Det är detta som jag behöver fundera på idag: ”Hur kan jag , tillsammans med andra kvinnor arbeta för att hela mig själv, andra och världen. Nyckelordet är TILLSAMMANS! Jag har på senaste tiden varit mer och mer i tankarna kring möjligheten att få arbeta tillsammans med kvinnor i olika former av cirklar. Coven, womens sharing circles, min tarotkurs, mastermind groups. Det här kortet bekräftar att jag är på rätt väg!
• THE HIEROPHANT (5) Alltså i Gaian Tarot är namnet Teacher. Det jag bör göra är att ta på mig rollen som lärare i dessa sammanhang. Att lära ut Tarot, vad kvinnocirklar är etc. Hierophant betyder tydligen: ”Revealer of Mysteries”. När jag läste det blev jag ännu mer övertygad om att det här är den väg jag skall gå (och inte tvärtom). Självklart kan jag fortfarande lära mig massor, men precis som jag ser upp till mina egna mentorer för attde har mer erfarenhet, så finns det de som ser upp till mig för att jag har mer erfarenhet än dem. Eller som Elizabeth på Marketinggoddess skrev: Du behöver inte vara en expert, bara veta mer än de du vänder dig till!
• Knight of Spears Älska processen! Älska fart och fläkt! Eld är förstörelse,men eld är också healing och nödvändig transformation. Joanna skriver följande affirmation om sin Explorer of Fire: ”Jag brinner med passion och kreativitet” Det här kortet talar om att det är dags att jag vågar släppa taget, kontrollen och vågar ta lite risker!

I sitt senaste nyhetsbrev så skriver Elizabeth Genco Purvis om nyårslöften inför 2010. Eller rättare sagt – nyårsvanor. Löften blir bara så svåra att hålla det vet vi ju alla. Den första av vanor som hon nämner var:

Hitta tillbaka till din passion! Vad vi än gör, eller vill göra så är det med största anledning för att vi VILL göra det och BRINNER för det. Det finns en anledning bakom det hela! För de flesta av oss är det bara en dröm för oss att kunna få arbeta med det vi älskar. Men 2010 skall för mig bli det år som gör att jag faktiskt kan göra båda. Dagens kort bekräftar faktiskt detta (återigen vadå synkronisitet?!). Judgement (som även kallas för Återfödelse, eller Awakening) kallar på mig och säger till mig att det nu är tid för mig att lyssna på mitt inre kall. Det är nu eller aldrig! Att söka mitt hjärtas önskan, att leva mitt hjärtas önskan är och bör vara min pilgrimsfärd!

Nu blir jag nyfiken – vilka är DINA nyårsvanor inför 2010?

Det här var ett av de mest bedrövliga läggningar jag har sett i hur många dagar som helst! Återigen 5 of Cups som indikerar att gråta över förlorad kärlek. King of Swords som kan vara kall och okänslig. Och 3 of Sword som handlar om fritt flödande smärta. Jag kan inte annat tänka att det finns en annorlunda vinkling på de här korten som jag inte sett ännu eftersom jag för mitt liv inte kan förstå hur detta kan spela ut i mitt liv idag. Visserligen så ser jag en liten reflektion i hur jag kände igår innan jag gick och lade mig. Ett förlupet ord som inte var menat att såra hade bitit sig fast ändå…

3 of Shields Blanda, skapa och förena. För mig var detta kort en pik till mig att jag verkligen borde sätta igång med basuppgifterna nu när jag är hemma: Att städa i ordning och organisera om här hemma. Det finns vissa saker vi måste börja göra även om vi inte vill det. Det är precis som när vi skall börja en ny utbildning. Först måste vi gå igenom vad vi vill göra, vad för papper vi behöver och övriga förberedelser innan vi faktiskt kan börja lära oss något (8 of Shields).

9 of Cups (rx) Graviditet, styrka och avslappning. Det här kortet handlar om fullständig ”bliss” och salighet. Vi kan njuta av att få våra önskningar uppfyllda. 100 % tillfredsställelse. Men eftersom kortet var omvänt varnar det mig för att jag inte skall häng mig alltför mycket åt kroppsliga nöjen eller bara fokusera på det roliga, för då blir det aldrig något gjort. Jag ser också en möjlighet till att belöningarna som jag eftersträvar kanske inte idag blir så stora som jag hoppats på, för att jag inte fått något gjort (Moment 22).

8 of Spears Regenerera, omvandla, återskapa. Ett snabbt avslut och en andlig utmaning som snabbt kan ge mig framgång och höjda vibrationer är på väg in. Om jag är öppen för det och har gjort mina läxor.

Vad kom först? Hönan eller ägget? Jag drog korten i morse. Men satte mig inte ner för att tolka korten ordentligt förrän i eftermiddags. När jag såg vad korten indikerade och varnade för så var det redan för sent. Fast frågan är om jag verkligen hade fått saker gjorda ändå?

Knight of Wands För första gången för mig så var det här en symbolisk fysisk bild av en verklig person i min omgivning. Det var faktiskt lite läskigt när jag insåg det. Knight of Wands brukar vara ogifta unga män, blå/gröna ögon med rödblont hår. Det stämmer på pricken in på en kollega på mitt jobb. Här om natten så drömde jag en väldigt intensiv dröm om den här mannen. Den var en dröm så enormt full av känslor. Och missförstå mig rätt. Även om det fanns en klar attraktion mellan oss så är det absolut inte fråga om några verkliga känslor, några som kan a över de jag har för min sambo. Det är är inte första gången jag har liknande drömmar  och varje gång så är jag bara Jag i drömmen. Ingen sambo inget barn, men fortfarande med samma erfarenheter som nu. Som sagt, Jag är Jag och är helt nollställd. Det är kanske därför jag är så trygg och grundad när jag vaknar på morgnarna för mina två verkligheter är så olika. Men även om jag vet att drömmen inte är riktig och jag inte vill byta mitt verkliga liv mot ett drömliv så kan jag inte låta bli att längta tillbaka till de känslor jag vågar tillåta mig att uppleva i drömmarna. Dessa känslor har inget med kärlek eller några fysiska relationer att göra utan är bara rå, otämjd och okontrollerad energi. Jag har på sista tiden börjat inse att en av anledningarna till att jag känner mig så frustrerad på sista tiden är att jag har låst inne min vilda otämjda sida. Och då handlar det inte att gå helt crazy loco! Nej, det handlar om att jag i många, många år har dämt upp mina känslor. Jag har antingen raderat dem ur mitt liv eller gömt undan dem långt, långt inne.  Detta har gjort att jag har kännt mig så fruktansvärt ofärdig och ”incomplete” eftersom jag är en vatten – och känslomänniska. Det borde vara något som faller naturligt för mig.

Anyhow, tillbaka till kollegan i min dröm, det jag upplevde i drömmen var en speciell känsla (som håller på att tona bort nu eftersom jag inte skrev något i min drömjournal) och som jag trodde bara var en projektion av egna känslor. Men jag mötte hans blick idag en millisekund och det var som att se in i hans själ och jag såg för en kort stund att de känslor jag drömde om fanns där bakom hans mask. Viket var ordentligt läskigt eftersom hur kunde jag veta det? Det var inte första gången det skett med andra personer men jag har inte kopplat ihop det förrän nu.

5 of Wands Hur som helst, det här kortet visar då på hur det blev resten av dagen. Jag kände en slags bakvänd irritation och svårighet att fokusera. Irritation för att alla andra kunde prata så frigjort med honom ( i drömmen hade jag varit fri som sagt så allt hade flutit på) och ofokuserad för att jag var så irriterad på mig själv för att jag var ofokuserad. Det kändes som om han indirekt var nyckeln till att få uppleva de där känslorna igen även om jag visste att det inte alls var så egentligen. Dock var han mitt sista spår och det kallnade snabbt…

5 of Cups Jag har alltid tyckt att det här är det vackraste kortet i Legend! För mig symboliserar det här den smärta som jag då kände under hela förmiddagen jag jobbade. Inte en stingande smärta i bröstet som när svärd är inblandat utan en på sätt och vis djupare smärta än så. En smärta lika djup och svart som det svallande havet. En smärta lika flödande och vild som den forsande älven. Lika fri som den vise tjärnen. Jag har insett att det är bara i den här smärtan av att känna mig övergiven, berövad och bortglömd som jag kan känna mig riktigt fri. Vet inte varför det är så. Kanske för att jag tror att jag kan gömma mig bakom verkligheten om någon skulle syna min hand. Men det håller självklart inte i längden. Jag måste hitta andra uttryck för min vilda energi innan den tar oönskad form som sårar mig själv eller värre, de i min omgivning….

Jag har kännt mig lite under flötet de senaste dagarna och därför inte haft någon kreativitet alls som kan flöda ut via tangentbordet. Inte all denna brist kan skyllas på mina problem med luftrören tyvärr. JAg känner mig fortfarande enormt blockerad och förvirrad av någon randig anledning, trots att livet i stort är ganska bra. Så jag har bestämt mig för att gå tillbaka till hur det hela började. Nämligen med att beskriva ett kort! De närmaste dagarna kommer jag alltså bara helt och hållet fokusera på att beskriva de kort jag drar och helt enkelt skita i de eventuella betydelser som kommer till mig. Detta är det första steget som en klient får göra hos mig under en tolkning: Att beskriva vad de ser utan att döma eller bedöma!

The Fool

Jag ser en ung pojke som ståår i förgrunden till kortet. Han har långt rågblont hår som är slarvigt ihopknuten med ett vitt hårband. Hans armar är muskulösa och bara . Resten av kroppen täcks av en grå, sliten tunika och gråa byxor. Han håller en stav i sin högra hand. På staven är ett blå-grått kläde fastknutet. I hucklet ligger flera saker bland annat en kniv. En ganska stor blåvinge flyger och verkar nästan leka bakom honom. En liten vit hund vill defenetivt leka framför honom. Hunden hukar sig som om den tänker göra ett skenanfall. Pojken står vid stranden till vad som ser ut som ett vadställe. En enkel bro leder över till andra sidan. Långt där framme i dalgången  är det frodigt och grönt och flera träd står där i full grönska. I dalgången finns tre tält uppslagna och tre russtade hässtar betar under ett av träden. Längt bak tornar en jättelik borg upp sig. tornen är stora som väderkvarnar och når nästan upp till himmelen. Ovanför porten, som människor är på väg ut och in genom, hänger ett baner – en rd bakgrund, ed ett gult stegrande lejon. På himmelen syns inte bara en utan två regnbågar som reser sig över borgen.

Jag är den unge pojken. Jag har rågblont hår, slarvigt ihopknuten med ett vitt hårband. Mina armar är muskulösa, som efter hårt arbete.  Jag bär en grå armlös och sliten tunika och likaså grå och slitna byxor.  I min högra hand håller jag en stav. På staven har jag knutit ett grå-blått huckle som förvaring för alla mina ägodelar, bland annat min kniv.  En blåvinge surfar på vinden bakom mig och min hund försöker få mig att leka med honom gnom skenanfall mot mina ben framför mig. Jag står på stranden till ett stort vattendrag. En enkel bro kan föra mig över till andra sidan och finns en bit bort. Jag ser en frodig dalgång med grönt gräs och grönskande träd. Det finns tre tält uppslagna där borta och tre rustade hästar betar under ett träd. I fjärran kan jag se en jättelik borg torna upp sig. Tornen är gigantiska, nästan som väderkvarnar. Jag kan se ett baner med ett gult stegrande lejon på röd botten fladdra i vinden ovanför porten. Genom porten kan jag se flera människor, små som myror vandra ut och in.  Jag kan se  inte bara en utan två regnbågar som reser sig över borgen på himmelen.

Känslor som kommer till mig: Storhet, öde, fruktbarhet, lekfullhet, att sikta mot skyarna, järtecken, visioner, vägskäl i livet. Lejonet står för ”good virtues”: Kunglighet, mod, ståtlighet, renhet osv. Något som strävas efter.

Efter den värsta chocken har lagt sig så känner jag mig äntligen ganska bekväm i tanken att det är ”home-sweet-home” som gäller. Hur mycket jag än kämpar så verkar jag vara fast med Legend. Som om det är dåligt – inte alls!

Wayland sitter i sin verkstad och och arbetar med en sköld.Han är muskulös, har långt vitt hår uppsatt med ett läderband. Hans verktyg ligger bredvid honom. Det brinner en eld i en eldstad bakom honom. . Det finns en sammetsbeklädd stol vid eldstaden och en spann med vatten.

Jag sitter och arbetar i en verkstad. Mina verktyg ligger bredvid mig.  En eld brinner i eldstaden bakom mig. En stol finns bakom mig.

Känslan jag får är att mannen verkar kunnig och koncentrerad. Han verkar njuta av att ha något i händerna. Han verkar vara ”in the zone”.

Jag är kunnig och koncentrerad. Jag njuter av att ha något i händerna och att vara ”in the zone”.

Kan inte låta bli att småle när jag tittar på det här kortet. Det här är en så tydlig spark åt vad jag behöver göra just nu för att få tarot att  fungera igen för mig efter kvällens krasch. Jag måste se till att verkligten jobba hårt för att lära mig ännu mera om tarot och om Legend och hur jag bäst kan skapa en historia här. Wayland var en stor yrkesman, men han hade inte alltid varit så.

Det som är så intressant att långt tillbaka i tiden så sågs smideskonst nästan likvärdigt med magi. Båda yrkena, smed och magiker skapar något användbart genom att forma saker med antingen sina händer eller sitt sinne. Så mycket av poängen här ligger iatt ha rätt kunskap och fokus på det jag gör!

Det här är och var ett spännande kapitel! Det handlar om att se på mitt valda kort ur en mer numerologisk vinkel. Jag har inte haft så mycket till övers för numerologi förut för den information om det jag har funnit har varit så begränsad. Så det har varit svårt att till exempel förena två så skilda kort som THE CHARIOT eller 7 of Cups. Men i Mary K. Greers bok finns en betydligt mer komplett lista än jag någonsin funnit förut! Jipeeee!

Så alltså:

Mitt perosnliga kort är THE TOWER (16). Reducerat blir detta kort 1+6 = 7. 7 står numerologiskt för bland annat för Utmaningar, kraft och förlust av stabilitet.

Kapitel 4 handlar om att berätta en historia – bar sådär fritt utan hämningar. Strunta i vad som kommer fram utan bara låt dantasin flöda! Spännande!

Här är min historia:

Det var en gång en drake. Från början så hade han inte varit någon stor drake. Han hade kunnat flyga in och ut genom slottets fönster dagligen och han sov alltid i kyrkans kandelabrar på natten. Eller om det var fint väder på sommaren uppe i ett av tornen. Där kunde draken ha utsikt över vad han tyckte var ”sin” borg.

Men allt eftersom tiden gick så växte draken sig större och större och en dag fastnade han i fönstret på väg ut och nästa satte han eld på det stora köket där all mat lagades i försök att vara till lags. Den ilskna kocken jagade honom över borggården med en stekspade och skrek:

”Försvinn! Kom aldrig tillbakak hit igen! ”

Ledsen över att det blivit som det blivit och arg på sig själv för att han var en sådan klumpeduns linkade draken iväg med svansen mellan benen. Flyga kunde han bara göra trodde han när han var riktigt riktigt glad. Men han kunde inte riktigt slita sig från slottet och dess invånare riktigt ännu. Som en fönstertittare som smög på någon mitt i natten klättrade han upp i ett av de största träden och gömde sig och satt där under den stjärnklara natten och tittade på slottet med sorgnsa drakögon. Plötsligt hördes det ett väldigt rytande borta från slottets kyrka. Draken vaknade upp med ett ryck och ramlade nästan ner ur trädet av förskräckelse. En stor väldig vit drake flög över slottets största torn och sprutade eld. Tornet och kyrkan stod redan i brand och draken kunde höra hur människor skrek inne i borgen. Allra säkert trodde de att det var han som kommit tillbaka för att hämnas. Nåja, tänkte draken. Han bodde inte där längre så det var inte hans uppgift att ta hand om dem längre. Han gjorde sig beredd att vandra därifrån (för han var fortfarande ledsen) när han hörde någon ropa hans namn:

-Stora röda draken! Hjääääälp! Kom och hjälp oss!

I ett nafs var han på väg mot den stora borgen. Inte brydde han sig om att de sagt att de itne ville ha honom. Inte brydde han sig om att blixtarna ljungade över himlen och hotade att träffa honom! Detta var HANS folk! Och de behövde honom. Samtidgt som han med ett vrål nådde fram till den andra vita draken för att skrämma iväg honom insåg han att han flög! Han flög! För kärlek och passion och starka känslor kunde också få drakar att flyga!

De slogs länge och väl. Länge var kampen jämn och hård. Drakarnas vingslag var så kraftiga att det fick en djup avgrund att öppna upp sig under dem och den hotade snart att sluka borgen helt och hållet. Den röda draken insåg att det fanns ingen vinnare i den här kampen bara förlorare och om han skulle lyckas rädda sitt folk var han tvungen att göra något drastiskt. Med en sista kraftansträngning kastade han sig fram och bet den vita draken i halsen och lät sig sedan falla ner i avgrunden. De föll och föll…. Sedan hördes det en duns och det blev s vart.

Ingen av de båda drakarna sågs till mer. Men i borgen sörjde de sin vän och klandrade sig själva för sina hårda ord. Från den dagen kallades borgen för Röda Drakens borg och alla röda drakar blev fridslysta.

Jag slogs av 2 saker när jag gjorde den här övningen:

1, Legend passar alldeles utmärkt för att använda sig av för att skapa en historia kring en fråga. Den är tillräckligt detaljrik för att i princip kunna spåna om vad som helst. Men ändå tillräckligt vag för att lämna mycket åt fantasin! Fantastiskt!

2. Historien jag skrev tog en helt annan vändning än vad jag först hade förväntat mig. Den här historien handlade mer om att offra sig och att känna sig malplacerade eller missförstådd. Undrar vad det kom ifrån?

Jag är en röd drake Från början så var jag inte någon stor drake. Jag hade kunnat flyga in och ut genom slottets fönster dagligen och jag sov alltid i kyrkans kandelabrar på natten. Eller om det var fint väder på sommaren uppe i ett av tornen. Där kunde jag ha utsikt över vad han tyckte var ”sin” borg.

Men allt eftersom tiden gick så växte jag mig större och större och en dag fastnade jag i fönstret på väg ut och nästa satte han eld på det stora köket där all mat lagades i försök att vara till lags. Den ilskna kocken jagade mig över borggården med en stekspade och skrek:

”Försvinn! Kom aldrig tillbaka hit igen! ”

Ledsen över att det blivit som det blivit och arg på mig själv för att jag var en sådan klumpeduns linkade jag iväg med svansen mellan benen. Flyga kunde jag bara göra trodde jag när han var riktigt riktigt glad. Men jag kunde inte riktigt slita sig från slottet och dess invånare riktigt ännu. Som en fönstertittare som smög på någon mitt i natten klättrade jag upp i ett av de största träden och gömde mig och satt där under den stjärnklara natten och tittade på slottet med sorgnsa drakögon. Plötsligt hördes det ett väldigt rytande borta från slottets kyrka. Jag vaknade upp med ett ryck och ramlade nästan ner ur trädet av förskräckelse. En stor väldig vit drake flög över slottets största torn och sprutade eld. Tornet och kyrkan stod redan i brand och draken kunde höra hur människor skrek inne i borgen. Allra säkert trodde de att det var jag som kommit tillbaka för att hämnas. Nåja, tänkte jag. Jag bodde inte där längre så det var inte min uppgift att ta hand om dem längre. Jag gjorde mig beredd att vandra därifrån (för jag var fortfarande ledsen) när jag hörde någon ropa hans namn:

-Stora röda draken! Hjääääälp! Kom och hjälp oss!

I ett nafs var jag på väg mot den stora borgen. Inte brydde jag sig om att de sagt att de inte ville ha mig. Inte brydde han sig om att blixtarna ljungade över himlen och hotade att träffa mig! Detta var mitt folk! Och de behövde mig . Samtidigt som jag med ett vrål nådde fram till den andra vita draken för att skrämma iväg honom insåg jag att jag flög! Jag flög! För kärlek och passion och starka känslor kunde också få drakar att flyga!

Vi slogs länge och väl. Länge var kampen jämn och hård. Våra vingslag var så kraftiga att det fick en djup avgrund att öppna upp sig under dem och den hotade snart att sluka borgen helt och hållet. Jag insåg att det fanns ingen vinnare i den här kampen bara förlorare och om jag skulle lyckas rädda mitt folk var jag tvungen att göra något drastiskt. Med en sista kraftansträngning kastade jag mig fram och bet den vita draken i halsen och lät mig sedan falla ner i avgrunden. Vi föll och föll…. Sedan hördes det en duns och det blev svart.

Ingen av de båda drakarna sågs till mer. Men i borgen sörjde de sin vän och klandrade sig själva för sina hårda ord. Från den dagen kallades borgen för Röda Drakens borg och alla röda drakar blev fridlysta.

De paralleller jag ser hos mitt eget liv här är att jag kan känna igen mig mycket i den röda draken. Att först tro att jag hör hemma någonstans för att inse att så inte var fallet. Att känna sig sådär klumpig och malplacerad. Det känns i många områden som om jag inte kan göra något rätt. Som om jag alltid är en klumpeduns. Allt från rent sociala faktorer, till hur jag är som en mamma eller inom vissa områden som tex tarot eller religion. Lite fascinerande var också det faktum att jag från början hade tänkt låta historien få ett riktigt lyckligt slut. Men så plötsligt fick jag en ingivelse till det slut som går att läsa här. För mig symboliserar det att jag sätter alltid andra framför mig själv. Och även om det kan bli lite för mycket ibland så är det så jag är och alltid kommer att vara.