När jag tänker på ordet ”Värderingar” så känns det lite flytand och ganska fluffigt. Men jag vet ju verkligen vad jag står för och det tänker jag skriva här!

Vad är viktigt för just dig i en tarotläggning? Maila mig och berätta!

Jag gjorde en riktigt intressant övning tidigare idag. Det var att välja ut en signifikator helt utan några som helst förutfattade meningar angående korten. Övningen var intressant framför allt eftersom jag aldrig någonsin har arbetat med signifikatorer. Och sedan de kort som dök upp var inte vad jag väntat mig.

En signgnifkator är ett kort som på olika sätt sägs symbolisera den person som vi lägger våra kort för. Kort kan väljas helt på intuition (som jag gjorde nu), via astrologiska tecken,  födelsedatum eller slumpvis utvalt.

Jag använde mig av Quantum Tarot vid den här första övningen. Jag sorterade först bort de uppenbara ”loosers” och valde bland de kvarvarande korten. för mig så var det inte så mycket utseendet som fick mig att sortera ut vissa krot. Det tillåter inte riktigt Quantum Tarot. Snarare var det mer en första känsla som fick mig att sortera bort kort. Kungarna verkade för arroganta, medan många Page’s vekrade för barnsliga och bara för mycket helt enkelt.

Det var till sist Knight of Pentacles som jag valde. Jag föll för det trots att det var en manlig bild för att hans ögon visade total sanning och tillit. Skogen på bilden symboliserar var jag får min näring och energi och pentagrammet var jag sätter min tro och tillit.  Kentauren på bilden (Ormbäraren) är en symbol för min vandring mot healing. Min nemisis valde jag till King of Pentacles. Sval, kall, överlägsen och gammal, bitter i sin uråldrighet. Om jag skulle behöva konkurera med King of Pentacles skulle jag känna mig så underlägsen eftersom han verkar sitta inne med så mycket mer praktisk kunskap än vad jag gör,

Inspirerad av min tidigare post angående lämpliga frågor så använde jag mig av en slumpgenerator för att välja fråga och blandade korten.

Frågan blev följande:

-Vad kan jag Lita på?

Knight of Cups

För mig är det väldigt förlsösande att få se just detta kort. Riddaren är idealisten, livskraften den råa energierna inom hovkorten. Han står för kärlek, visioner och inre känslor. Han talade om för mig att det är OK att ha de drömmar jag har om min och familjens framtid. Det är OK att vilja vara den person jag vill i dgens kaos. För ibland känns det som om det är jag som bara drömmer och fantiserar när jag hoppas på ett nytt liv där ingen av oss är så beroende av omvärlden. Ett nytt liv som egenföretagare och där jag kan ge både krop och själ healling till dem som så önskar. När jag ser mig omkring i världen omkring mig och bland folket på mitt arbete så börjar jag tvivla vad som är verkligt. Det eller min dröm. Men Knight of Cups hjälpte mig att påminna mig om att allt är möjligt. Bara våra drömmar är starka nog!

String-teorin , teorin som sammanfogar kvantmekanik med universum är egentligen 5 teorier, inte 1. fysiker har ännu inte kommit på hur de skall välja vilken som är mest rätt. M-teroin säger att de behöver nödvändigtvis inte vara ena eller de andra. Alla kan vara lika giltiga samtidigt. Detaljerna är dock inte utagerade riktigt ännu. Go figure!

Det är detta som solen symboliserar . Den uppnådda erfarenheten och hur den har nått sin höjdpunkt.  Det går att se saker med en ny sanning. Vi hittar vår inre sanning occh den kan lysa upp vår väg. vi känner oss mer upplysta, solen är källan till allt liv så vi känner oss mer levande och som vi verkligen kan klara allt.

Jag upplevde det här tidigare idag på ett väldigt speciellt sätt och det berör mig fortfarande. Fortfarande är jag lite chockad över hur ett kort jag drog utan specifik fråga imorse kunde träffa så fundamentalt rätt. Det som hände var att jag fick en unik möjlighet att få 5 minuters nackmassage av en kollega idag på en rast. Han var enormt skicklig och började lösa upp flera knutar i min nacke och axlar. Det gjorde så ont att jag nästan började gråta. Men jag insåg efteråt att det inte bara vara en fysisk smärta utan att jag under månader (år) har lagrat mycket av min känslomässiga smärta som jag skjuter undan varje dag där. Inte undra på att jag så länge har gått med axlarna upp över öronen. Verkligen inte undra på att jag ofta har kännt furstration över att jag har känt mig så känslolös. Alla mina känslor är uppdömda i knuter i mina axlar (och kanske fler ställen på kroppen)! När jag insåg det var det som en stor pusselbit föll på plats. Jag vet nu vart jag skall söka för att äntligen få healing för min smärta. På flygplatsen har jag hittat relativt prisvärda massageterapeuter och jag skall även se om jag kan hitta en reiki-healer i området där jag bor. Det skall jag göra helt för mig själv! På så sätt är Solen det starkaste helande kortet jag någonsin har snubblat över!

Om detta faller väl ut så skall jag även undersöka om jag själv kanske kan utbilda mig inom massage och/eller reiki och införliva det i min praktik med tarot.

Idag så drog jag 8 of Cups som mitt dagliga kort. Detta kort handlar om den lilla inre fysiken då det handlar om atomkärnor som bryts ner. Vilket jag tycker är uppfriskande i motsats till gårdagens kort som handlade om stora stjärnor väldigt långt bort. Något som slår mig nu är att det skall bli väldigt intressant att fortsätta lära känna och läsa med den här leken och se om jag kan komma at se viktiga meddelanden eller paralleller när det i läggningar dyker upp kort som bara handlar om sake på atomnivå, eller när det handlar om universums grundläggande lagar på mycket större nivå.

Nåja, i vilket fall så illustrerar det här kortet i bakgrunden olika former av atomer, inklusice kärnan och övriga partiklar i orbit kring kärnan. Det syns klara ljusa ”explosioner” i vissa områden där delar av kärnan har slitits loss. I förgrunden kan jag se 8 genomskinliga bägare i t vå rader. Jag ser också en figur som med kutad rygg och händerna i byxfickorna vandrar iväg bort ifrån oss.

Min första känsla jag får av det här är att personen på bilden är trött, sliten och har redan gett upp. Undrar vad det är jag har gett upp om?

I följeboken så berättar skaparen att i en atom är alla partiklar bundna till varandra med en stark gravitationskraft. Men det pågår en ständig friktion sinsemellan partiklarna. Förr elelr senare kommer denna friktion göra så att en alfapartikel (radioaktivt) klyvs av och frigörs från kärnan. Det finns ingen möjlighet att säga när eller hur, bara att det faktiskt kommer att ske. När alfapartiklen är helt fri från det som höll fast (gravitationen) så är den väldigt realtiv. Jag tycker det här är så sanslöst intressant för som hon skriver det så ser jag verkliga paralleller med hur det kan fungera i vårt vanliga liv och vardag. Omkring oss så pågår det en ständig friktion och slitande av varandras tålamod. Både vad det gäller fysiska relationer och på det personliga planet. Förr eller senare sker det något som får oss att lägga ner allt och bara gå därifrån. Nät jsh var i tvättstugan så kom jag på en annan parallell till det här. Just nu, i slutet av långhelgen så känner jag mig ganska emotionellt urvriden. Det är så mycket runt omkring mig och från mig själv som pressar. Jag känner att jag skulle behöva tid för mig själv. Att gå härifrån. Inte permanent men bara för en liten stund för att åter ladda batterierna. Som småbarnsmamma är det oerhör svårt att finna den tiden tyvärr.

Idag drog jag på måfå 2 of Cups från Quantum Tarot leken. Som jag nu mot alla odds har beslutat att fortsätta arbeta med. Jag är itne den som säger nej till en utmaning!

I den här leken har kortet även namnet Binära system. Det som först drar uppmärksamheten till sig är två genomskinliga bägare mitt på kortet. Det glimmar två stjärnor  på vardera bägaren. Ovanför bägarna syns två ansikten en man (till vänster) och en kvinna (till höger). Bakgrunden är moln taget som ett foto väldigt högt upp på himlen. Jag tror at det är en morgonhimmel eftersom molnen och himlen är alldeles gyllene-röd-rosa. Enligt följeboken är det en ”Perfect Storm of Turbulent Gases”.

Den initiala känslan jag får här är hoppfullhet. Tvåsamhet. Gryning

Ett binärt system är två (ibland flera) stjärnor som är bundna till varandra genom gravitationens kraft. De kretsar i en bana runt varandra. Denna bana kan dock komma att förändras med tiden. Det är också så att då den större av stjärnorna, när den är på väg att dö, då rensar den mindre stjärnan den på matrial. Så den gamla stjärnan förminskas till en liten vit dvärg till sit och den andra stjärnan växer.

Igår hade jag i princip gett upp hoppet om att någonsin ever kunna använda min Quantum Tarot sedan den fasansfulla upptäckten igår. Om leken inte är riktigt riktigt trasig (som den gången familjens Basset Hound tuggade sönder min Arthurian Tarot) så brukar jag inte göra mig av med lekar jag känner att jag bara inte kan läsa med. Så planen var att lägga den på hyllan och bara använda den för meditation lite då och då. Största anledningen för detta beslut var att det verkligen kändes så bakvänt att blanda leken genom kasino-blandning i stället för vanlig blandning. Det kändes som om jag inte kunde få någon kontakt med korten. Fånigt egentligen med tanke på att jag alltid har sagt att jag är en sådan pragmatiker när det gäller tarot ^^

Sedan idag på morgonen så kände jag inom mig att jag inte var så uppriven längre. Min 3-of-Swords stund var över och jag kände att jag kanske kunde försöka trots allt. En viss spirande förhoppning har grott att jag nog skall kunna arbeta med den här fantastiskt vackra leken ändå.  Jag drog 10 of Swords för en fråga angående hur jag skulle hantera hela situationen. Bilden visar en klassisk man med 10 svärd i ryggen, men det centrala är ändå en döende stjärna. Det är maffigt katastrofalt och mycket värre än så kan det inte bli. Samtidigt som det är otroligt vackert. Stjärnstofteet som blir över ”återanvänds” för att skapa nya stjärnor. Fantastiskt! För mig blir det här en symbol för att saker och ting verkligen inte bl ev som jag hade tänkt dem från början. Snarare mycket värre. Men efter att jag har nått botten och kunnat omodellera mina förutättningar och förhoppningar för den här leken så finns det bara en väg: Upp!

Sedan gjorde jag en 3-korts läggning för att se hur läsbar jag tyckte att korten var i en läggning och inte bara individuellt. 1. Situation 2. Utmaning 3. Lösning. Jag drog 5 of Pentacles – 2 of Pentacles – THE STAR (17). Så klockrent! Jag känner mig nästan fysiskt avvisad och misslyckad och jag står för utmaningen att välja hur jag fysiskt skall hantera den här leken. Använda den eller lägga undan den. Till sist så säger ändå THE STAR att jag skall ha hopp. Den här leken kommer ge mig ett visst ljus i mörkret tillsammans med inre lugn.

Så till syvende och sist så har jag bestämt mig för att fortsätta arbeta med min Quantum Tarot trots allt! Den gav mig en initiell skrämselhicka. Men jag blev också påmind om att jag fortfarande inte helt har släppt taget om drömmen om den perfekta tarotlekn. Vilket bara är en hägring. Det finns inte något som heter ” den perfekta leken”. Varje lek kräver mycket tid och hårt arbete för att lära känna och för att lära sig att arbeta med den!