Jag har inte jobbat länge med den här leken (the Fairy Tale Tarot) men vi börjar redan ”vänja” oss vid varandra. Härligt! Jag har inte haft så mycket tid över för att blogga ´på sistone, men jag kan lova er att de kort jag har dragit har varit klockrena. Dagens kort var inget undantag!

5 of Cups

Historien bakom härstammar från Japan och berättar om en fiskare som räddar en sköldpadda som fastnat i hans nät. Som gengäld blir han räddad undan en storm av sköldpaddan som visar sig vara en prinsessa i ett stort undervattensrike av Evig Ungdom. De gifter sig (givetvis) och lever lyckliga i alla sina dagar. Men fiskaren kan inte låta bli att längta hem. Så han får tillåtelse att återvända till ytan, även om alla avråder honom. Bara han inte öppnar kistan han får med sig. Uppe på ytan visar det sig att det gått 100 år och alla han kännt är borta sedan länge. Galen av sorg öppnar han kistan, som visar sig innehålla hans livsessens och all tid flög tillbaka igen och han åldrades och dog. Vad lär vi oss av detta då?

Det förflutna ligger bakom mig och kommer aldrig igen. Inte gråta över spilld mjölk.

Jag började av olika anledningar bläddra i boken Healing Tarot av christine Jette idag och läste of 5 of Cups där. Det stämmer så väl på den situation jag är just  nu. På minus sidan att jag verkligen vältrar mig i min ånger och sorg. Jag är så besviken på min situation/resultat (även om jag inte sett slutet ännu) att jag bara kan se på vad jag inte fått istället för vad jag har kvar. Jag är fastlåst i ånger. Lite läskigt faktiskt eftersom samma sak, men i andra ord och sammanhang sas till mig igår! På plus sidan så kan jag lära mig då att fokusera på det som finns kvar efter förlusten. I själva verket kan den här situationen hjälpa mig att hitta känslomässig stabilitet! Jag behöver som sagt se det som finns kvar och inte det som är borta! Egentligen skulle jag behöva gå till någon form av samtals terapeut och prata om min känsla av förlust och låga självkänsla. Men det lär väl inte hända på överskådlig tid. Dels för pengar, dels för att jag avskyr att erkänna mig svag (ultimata svagheten att erkänna att huvudet inte sitter rätt) men även att jag är livrädd för att behöva granska mitt eget liv och drömmarna i sömmarna. Tänk om det jag drömmer om och de jag älskar är det som drar ner mig?

Att tänka på: Finns det någon situation just nu som i sig själv drar ner mig och underlättar för 5 of Cups mentaliteten? Vilka andra former (än sorg och förlust) av sjävförverkligande kan skänka mig glädje?

OK, Dagens Kort kommer att framöver att vara lite  annorlunda eftersom jag har en ny lek att lära känna! Idag kom den charmiga, men djupa The Fairy Tale Tarot av Lia Hunt hem till mig! Häftigt! Jag gillar Lisa’s lekar för att de är så fantasifulla. Men samtidigt så är de lite frustrerande för de är sällan en absolut match när det gäller symbolspråk. Som i det här fallet. Varje kort är baserat på en folksaga. Kan du sagan, som i dagens fall)s å kan du läsa och tolka hur bra som helst utan bok. Om inte så är du verkligen lost, vilket är lite trist… Fast jag skall verkligen försöka överkomma detta den här gången!

DECEPTION

Sagan som berättas här är ”Kjesarens nya kläder”. Det jag direkt dras till (och som skapar en hård klump i magen) är tanken: ”Vad händer när skynkets dras bort, en pojke ropar, eller jag exponeras som den bluff jag är?” Nej, jag är ingen bluff. Innerst inne vet jag ju det. Självklart. Det är min dåliga självkänsla som spökar. Men det finns där ändå hela tiden: En rädsla att jag aldrig kan bli det jag vill vara. Att allt bara är en illusion.

Det jag dock kan fråga mig är: Tänk om jag inte är Kjesaren som kommer att förnedras och förlöjligas? tänk om jag i det här kortet är den lilla pojken som ropar: ”Titta, kejsaren har inga kläder på sig!” Detta är pojken som talar från hjärtat och därför alltid kommer med sanning.

Jag kan också fundera på: a) Inom vilket område bedrar jag mig själv? b) Hur kan jag göra för att vara totalt ärlig mot mig själv?